Mina föräldrars dolda skatt.
Jag har tidigare bloggat om Postpinnen och att den kommit med mönstret VirrVarr av Sigvard Bernadotte. Jag är fullkomligt överförtjust i det mönstret och skulle väldigt gärna ha det hemma på något vis.
Eftersom jag fått mitt badrum renoverat inhystes jag hos mina föräldrar ett tag, och på grund av min förkylning som sen slog till blev jag kvar ett tag till. Eller rättare sagt, jag är kvar än. (Längtar jag hem eller vad?) Föräldrarna har börjat tröttna på sitt nuvarande kök, och har nu kommit sig för med att beställa nya köksluckor samt köksbänk. (En parentes är att de valde ek, som jag oxå fullkomligt älskar.) Största delen av deras nuvarande bänk är en rostfri diskbänk, sen har de en liten del som är trä, eller laminat heter det kanske mer exakt själva ytan. Köket har bytt sina luckor en gång tidigare, från brunt till ask. Men den lilla bänkskivan har varit kvar sen huset byggdes 1975. Eftersom jag själv är född samma år har alltså denna bänkskiva funnits framför mina ögon i nu 31 år, även om jag inte bott hemma hela tiden såklart, men ändock. Men tydligen tog det mig dessa 31 år att upptäcka den stackars lilla kraken i ena hörnet av köket. För det var nämligen det som jag gjorde för ca en vecka sedan, när jag fick reda på att den skulle bytas ut. Jag ställer mig bredvid den, och helt plötsligt ser jag den där under mikron. MEN HERREGUD! utbrister jag helt plötsligt. Bänkskivan är nämligen ingen mindre än perstorpsplattan med mönster VirrVarr!! Hur detta har kunnat undgå mig är ett okänt faktum.
Uppgjort med mina föräldrar är nu iallafall att denna lilla älskling under inga som helst omständigheter får försvinna när den nya ska in, utan att den ska lämnas över till mig i tryggt förvar. Den är ju en skatt. Vad skatten ska bliva vet jag inte riktigt ännu, ett till bord får inte riktigt plats hemma hos mig. Men å andra sidan kommer jag säkerligen att flytta till större boende någongång, så stanna kvar det kommer den definitivt få göra.
Den slutade tillverkas en vända vid 1990, men började produceras igen vid 1998 pga stark efterfrågan. Den tillverkas idag av företaget Formica.
Foto: Eget kollage med privata bilder samt från formica.eu.com
Eftersom jag fått mitt badrum renoverat inhystes jag hos mina föräldrar ett tag, och på grund av min förkylning som sen slog till blev jag kvar ett tag till. Eller rättare sagt, jag är kvar än. (Längtar jag hem eller vad?) Föräldrarna har börjat tröttna på sitt nuvarande kök, och har nu kommit sig för med att beställa nya köksluckor samt köksbänk. (En parentes är att de valde ek, som jag oxå fullkomligt älskar.) Största delen av deras nuvarande bänk är en rostfri diskbänk, sen har de en liten del som är trä, eller laminat heter det kanske mer exakt själva ytan. Köket har bytt sina luckor en gång tidigare, från brunt till ask. Men den lilla bänkskivan har varit kvar sen huset byggdes 1975. Eftersom jag själv är född samma år har alltså denna bänkskiva funnits framför mina ögon i nu 31 år, även om jag inte bott hemma hela tiden såklart, men ändock. Men tydligen tog det mig dessa 31 år att upptäcka den stackars lilla kraken i ena hörnet av köket. För det var nämligen det som jag gjorde för ca en vecka sedan, när jag fick reda på att den skulle bytas ut. Jag ställer mig bredvid den, och helt plötsligt ser jag den där under mikron. MEN HERREGUD! utbrister jag helt plötsligt. Bänkskivan är nämligen ingen mindre än perstorpsplattan med mönster VirrVarr!! Hur detta har kunnat undgå mig är ett okänt faktum.
Uppgjort med mina föräldrar är nu iallafall att denna lilla älskling under inga som helst omständigheter får försvinna när den nya ska in, utan att den ska lämnas över till mig i tryggt förvar. Den är ju en skatt. Vad skatten ska bliva vet jag inte riktigt ännu, ett till bord får inte riktigt plats hemma hos mig. Men å andra sidan kommer jag säkerligen att flytta till större boende någongång, så stanna kvar det kommer den definitivt få göra.
Den slutade tillverkas en vända vid 1990, men började produceras igen vid 1998 pga stark efterfrågan. Den tillverkas idag av företaget Formica.
Foto: Eget kollage med privata bilder samt från formica.eu.com
Kommentarer
Postat av: Vicke
Det var i sista sekunden du upptäckte den skatten, vilken tur annars kanske den hade åkt till tippen;)
Trackback
