Det har varit kallt här ett tag med minusgrader och allt, men väl på morgonen har värmen hunnit före och jag har inte haft chans att foto några fina frostbilder. När jag vaknade imorse och tittade ut så Ja, äntligen! Frosten låg kvar. Grabbade kameran och hoppade i stövlarna och ut för att fota. Jag hade hoppet till min lilla digitalkamera att den förhoppningsvis skulle kunna leverera några läckra frostbilder, men väl inne i datorn igen insåg jag att så inte skulle bli fallet. Den har helt enkelt inte förmågan att fota närbilder, hur mycket jag än vill. Besviken och lite smått irriterad fick jag inse mig själv och mitt fotohumör besegrat. På väg mot köket för att inta min frukost såg jag så den, ståendes där på köpmansdisken, Pappas gamla Pentax. Så långt från digital man kan komma, men med förmågan att fota närbilder. Fotohumöret blixtrade snabbt upp igen, och det var bara att dra på sig fleecetröjan och stövlarna igen. Ett par minuter senare fann jag mig själv ståendes till stövelkanten i iskallt myrvatten och fotandes för glatta livet. Ibland är det allt skönt att inte vara omgiven av hus åt alla håll ;)

Det enda negativa med detta just nu är att man måste vänta så länge på att få se bilderna. Jisses jag måste ju skicka in filmrullen först. Hur stod jag ut innan digitalvärlden drabbade mig? Tänk att man gick över en vecka och väntade på sina foton. Jag som knappt hinner in innanför dörren innan sladden sitter i datorn och kameran laddar in bilderna. Men nu vet jag iallafall vad jag ska göra den närmsta veckan, vänta vid postlådan ;)

Bilderna nedan är tagna med min lilla digitalkamera, lite klarar den allt av iallafall. Vanligen får jag faktiskt helt ok bilder med den, det är just de mysiga närbilderna jag saknar. Och att kunna fota i lite mörker, det gillar den inte heller (trots alternativet Night som finns på menyn). Behöver jag nämna att ny kamera står högt på önskelistan? =)




Bild: Privat - TiniTott