Bromsskivor. Ja det är det som bilden ovan föreställer. Jag avskyr bromsskivor, iallafall för närvarande. Åtminstone dom på min bil. I onsdags morse satte jag mig i bilen för att köra de lite drygt 20 milen till min tandläkare (ja jag vet, det är långt. Men jag går hos min gamla för han är så attans bra). När jag hade ca 3 mil kvar till mitt mellanstopp i Mora för mat och lite shopping började bilen skaka och hoppa. Jag gick ut och sparkade lite på däcken eftersom samma symptom kan uppstå om det kommit in grus mellan skivorna på något vis. Bara en sak, grus ryker inte och brukar inte heller lukta bränt. Vilket det gjorde när jag kom till ena framdäcket. Jag sparkade till - rök pyste fram bakom däcket. Jag började ana oråd. Eftersom jag nu inte är så hemma på det här med bilar så ringde jag min pappa som har desto mer kunskap inom området. Pappa satt i möte men jag fick tag på min bror. Han rådde mig att köra sakta till mora ifall det var något fel med hjulet, för det vore ju dumt om jag skulle se hur det passerade mig själv ute på vägen. Kände inget mer från bilen sen, så jag fortsatte i sakta mak framåt. Stannade i Mora, gjorde lite shopping och åt lunch, och fortsatte sedan min färd. Sen började det om. Skaket och hoppet. Kom till Rättvik, stannade vid OK och fick tag på pappa. Det är bromsarna sa han. Känn efter om fälgen är het, och jag lydde. Het? Jo jag tackar jag, brännhet skulle jag beskriva det som. Och pappa meddelade mig lite vackert så där att du åker inte längre, det kan börja brinna i däcket! Jippie, min tandläkartid närmade sig och här stod jag med en halvtrasig bil och utan kontanter till buss. Nu hade jag ändå den turen att bilen kunde ta sig sakta framåt, så i maklig fart kunde jag ändå ta mig till min mormor och morfar i Leksand, där jag kunde parkera min bil och låna morfars. Ibland ska man ändå ha lite tur i oturen. Så det blev morfars bil till tandläkaren och resterande shoppingvända och sen tillbaka till Leksand. Min mormor är nog som de flesta morföräldrar att det vore ju skam om jag skulle gå därifrån hungrig, så det bullades upp med mat, kaffe, bullar och kakor. Jisses, tror jag nästan rullade ut sen. Pappa kom, och vi fick hem bilen till mina föräldrar där den nu står. Min resa över dagen har nu blivit en resa som snart är inne på sin tredje dag, men imorgon ska äntligen jag och min lilla röda bil åka hem igen. Och förhoppningsvis ska allt gå bra hela vägen. Jag har ju tappat två dagar av min adventsförberedelse, hugaligen. Det börjar ju bli brådis =)

Men först och främst blir det julkalender imorgon bitti =)  Godnatt på er alla!